gliin

Det känns som att jag har satt mitt liv på paus, det enda jag vill ha är han, och han är inte här. Han kommer hem igen det vet jag ju egentligen men min guidehjärna har svårt att förstå det. Eller guidehjärtat har i alla fall svårt att lita på det. Jag vet att han kommer hem men jag har varit här förut och det har aldrig blivit samma efter. Nu är det bara några veckor och inget är likt något annat i det här. Men det är fortfarande svårt att få ihop det, att förstå att det löser sig när det aldrig gjort det innan. Jag har inte skrivit om det förut och jag gör det inte nu heller. Men när han kommer hem till mig och allt har löst sig precis som det ska göra, då ska jag skriva om hur mycket jag faktiskt tycker om honom.