Shut up, don´t lie to me
Man tror och man hoppas, snälla, låt det gå väl den här gången.
Man förstår inte uttrycket - varje början har ett slut.
Man tänker; nej, det här kommer aldrig ta slut. Jag är ju lycklig nu?
Men sen så bryter helvetet loss och du blir lämnad kvar, så ensam och så övergiven.
Det känns som det inte finns någon att lita på.
Sedan kommer orden som sårar mest; Jag Hatar Dig.
Då kan man höra smärtan, höra sitt hjärta spricka i tusentals bitar, hur själen rivs sönder bit för bit och hur det hugger i hela dig.
Det gör så ont och det går inte att beskriva denna smärta med ord.
Tårarna rinner okontrollerat och du kan inte stoppa dom!
Du tänker; varför just jag. Du ler inte och du skrattar inte, för det går bara inte.
Det känns som du lever i en bubbla där ingen varken hör eller förstår dig. Ingen kommer någonsin förstå dig.
Du är ensam och livet är skrämmande. Det är bara att acceptera - du måste bara övervinna din rädsla och ge tillbaka.
Detta kallas kärlek min vän, och det är psykiskt självmord.