Man møder de mest fantastiske personer, men må sige farvel efter alt før kort tid

Ikväll är verkligen en sån här kväll som jag saknar allt som är vanligt.
När jag sa hejdå till min bästa vän i Alanya fick jag ett brev av han som skulle få mig att må bättre. Han skrev att jag ska kunna använda detta brev "hvis du nogonsinde tvivler på hvilken person du er, og hvor meget du i virkeligheden betyder for andre." Just ikväll funderade brevet inte så. Jag började sakna mig vän otroligt mycket, och jag började tänka på att jag snart ska åka ifrån mina bästa här. Och att jag hatar det här jobbet. Jag älskar jobbet, men jag hatar att man ska flytta till ett ställe, lära känna allt och alla och få det att kännas som sitt hem. Göra dom människorna till sin familj. Eftersom man inte har sin familj, sina vänner eller något som man är van vid så blir vi otroligt tajta här. Och sen efter 6 månader ska man bara säga hejdå och lämna allt. Dom sa att man efter några säsonger ska lära sig att säga hejdå, att det inte skulle bli lika jobbigt, men för mig har det ärligt blivit tvärtom. Jag har efter dessa säsonger lärt mig vad som är viktigt och vad jag tycker om och lagt all min tid till det, så att jag snart ska lämna det här går faktiskt inte att förstå. Jag hatar den delen i jobbet. Men jag är glad för alla som jag lärt känna.

 
Publicerat i Allmänt